Ungern–England 6–3 (4–2)
Det ungerska laget överträffade alla sina tidigare insatser, vann en magnifik seger och bröt det engelska landslagets 90-åriga svit utan hemmaförlust.
Det ungerska laget överträffade England i spelets alla delar och visade upp en fotboll på så hög nivå att engelsmännen praktiskt taget stod maktlösa. Ungern spelade fantasifullt, intelligent, snabbt och med en entusiasm som övervann alla hinder.
Samtliga ungerska spelare visade sitt allra bästa kunnande, men Bozsik, Hidegkuti, Puskás och Zakariás höjde sig ändå över mängden. Merrick var bäst i England, följd av Wright och Mortensen, som nådde en nivå värdig sina ungerska motståndare.
Målens ordningsföljd: Hidegkuti, Sewell, Hidegkuti, Puskás, Puskás, Mortensen, Bozsik, Hidegkuti och Ramsey på straff.
London, Wembley Stadium. Publik: 105 000.
Domare: Leo Horn, Nederländerna.
Linjemän: J. Bronkhorst och K. Schipper, Nederländerna.
Seger!
Den match som hela världens idrottsintresserade följde och vars utgång hela det ungerska folket väntade på med bultande hjärtan – landskampen mellan England och Ungern i London – slutade med en ungersk seger som väckte uppmärksamhet över hela världen.
Att vinna en idrottslig seger på främmande mark är alltid en stor framgång för ett land. Bortaplanen, det ovana klimatet och publiken som stormande hejar fram hemmalaget är omständigheter som vanligtvis hämmar gästerna och hindrar dem från att visa hela sin förmåga.
Denna seger är emellertid särskilt värdefull, eftersom vårt lag besegrade en motståndare som aldrig tidigare hade förlorat mot ett utländskt landslag på hemmaplan. Våra spelare triumferade mot landslaget från det land som betraktas som fotbollens hemland.
Endast idrottsmän som inspireras av en gränslös kärlek till sitt hemland och sitt folk kan övervinna de svårigheter som den långa resan och den främmande omgivningen medför. Deras tankar är inriktade på att skänka ära åt vårt socialistiskt uppbyggande land och hela fredslägret. De är medvetna om att de måste försvara anseendet hos världens mest progressiva samhällssystem.
Det olympiska mästarlaget från Ungern bestod av sådana idrottsmän. Denna medvetenhet mångdubblade deras lysande idrottsliga kunnande, och denna socialistiska kampanda hjälpte dem fram till den världshistoriska segern.
Våra fotbollsspelares överlägsna, närmast förkrossande seger i fotbollens hemland kan med rätta ställas bredvid OS-guldet och den ungerska fotbollens övriga oförglömliga framgångar. Den är ett levande bevis på vårt folks begåvning och styrka och på överlägsenheten hos ett socialistiskt samhällssystem som låter folkets talanger utvecklas.
De som var kapabla till denna idrottsliga hjältedåd förtjänar hela landets kärlek och tacksamhet!
Förmiddagen före den stora matchen
Telefonrapport från vår utsände medarbetare.
London, 25 november. Under onsdagsförmiddagen klarnade himlen, solen tittade fram här och där och gatorna torkade. Klockan halv tio samlades laget på den tjeckoslovakiska restaurangen, där det taktiska mötet hölls.
Först talade statstränaren Gyula Mándi till spelarna. Han uppmanade dem att vara lugna och behärskade. England hade bevarat sin långa obesegrade hemmasvit därför att de utländska motståndarna ofta hade gått in i matcherna med en viss underlägsenhetskänsla.
– Vi får inte känna så. Engelsmännen spelar visserligen mer kraftfullt och energiskt, men deras fotbollskunnande är inte större än vårt. Deras publik är saklig. Man kan vara säker på att England inte kommer att dra sig tillbaka i försvar på samma sätt som Sverige gjorde i Budapest.
Mándi betonade hur viktigt det var att utnyttja yttrarna på den breda planen. Eftersom Ramsey och Johnston var förhållandevis långsamma skulle Czibor och Hidegkuti kunna få ett övertag om spelet drevs ut mot dem. Dribblingarna fick inte bli ett självändamål. Försvaret skulle spela som det senast hade gjort i Italien.
Tränaren varnade också för engelsmännens flitiga användning av crossbollar. Båda halvbackarna skulle få defensiva uppgifter. Zakariás försvarsuppgift var större än hans offensiva och han skulle hjälpa Lantos. Bozsik borde släppa bollen tidigare och inte driva den för länge:
– Det är bollen som ska springa, för den blir inte trött.
Gusztáv Sebes påminde om vad man hade sett i matchen mellan FIFA:s världslag och England. Han bad spelarna att uppträda lugnt och passa säkert och precist. Det hade FIFA-laget gjort och därmed tröttat ut engelsmännen ordentligt redan under första halvlek.
Han gick igenom de engelska spelarna en efter en: deras kännetecken, styrkor och svagheter. Englands spelstil präglades fortfarande av principen ”sparka och spring”, men Ungern fick inte ta efter den.
– När vi anfaller kan vi göra det med fem anfallare, men de fem får inte stå på en rak linje.
Därefter gav Sebes varje spelare hans individuella taktiska uppgift. Han betonade Bozsiks nyckelroll. Bozsik skulle ibland följa med framåt och skjuta om en öppning uppstod.
Puskás skulle slå en eventuell straff om han befann sig i ett tillräckligt lugnt sinnestillstånd; annars skulle Lantos göra det. Frisparkarna kring straffområdet behövde inte alltid tas av Puskás – Bozsik kunde också skjuta.
Detta gav upphov till en mindre diskussion. Bozsik sade att Puskás alltid hann sparka undan bollen framför honom. Puskás försvarade sig med att motståndarna skulle hinna organisera sig innan Bozsik kom fram.
Vid middagstid anlände Gyula Hegyi, ordförande för OTSB, och samtalade med spelarna.
Några fler pressröster
Före avfärden till arenan gick man igenom några engelska tidningar.
Daily Express skrev:
”Vi vinner om vi spelar vårt eget spel.”
Artikeln kommenterade ironiskt att det tydligen inte fanns någon skillnad mellan de båda lagens taktik i det avseendet.
Evening Standard skrev:
”Även 1930 spelade ungrarna vackrare – men vi gjorde målen.”
Tidningen verkade alltså tro att detsamma skulle ske igen.
Enligt Star skulle debutanten Robb på vänsterkanten bli Englands matchvinnare. Buckan i News Chronicle slog ännu en gång fast:
”Detta är det bästa engelska lag vi för närvarande kan ställa upp. Robb innebär ingen försvagning – tvärtom.”
Daily Dispatch uppmanade England att spela hårt, eftersom man ansåg att det var så resultat kunde uppnås mot kontinentala lag.
Färden till Wembley
Klockan kvart i ett åkte laget med buss till Wembley. Polismotorcyklar körde framför och tryggade en ostörd färd. Stämningen bland spelarna var fortfarande synbart god.
På vägen mot arenan såg man hur enorma människomassor strömmade till från alla håll. När människor kände igen de ungerska spelarna genom bussfönstren vinkade de.
I omklädningsrummet besöktes laget av OTSB-ordföranden Hegyi. Ledarna upprepade gång på gång:
– Låt er inte imponeras! Spela lugnt och låt bollen göra arbetet!
Bozsik sade leende:
– Jag känner på mig att här blir det något annat än lugnt.
Sebes öppnade sin portfölj och visade att den var full av nyanlända telegram. Det fanns inte tid att läsa upp dem före matchen.
– Ni vet ändå vad som står i dem och vad människorna där hemma begär av er. Vi läser dem efter matchen.
Ute på planen underhöll en orkester publiken. Regnet hade inte skadat gräset. Planen var något hal men ändå spänstig. Temperaturen låg omkring åtta till tio grader. Solen lyste svagt och sikten var god.
Fem minuter efter klockan två, engelsk tid, syntes lagen i spelargången till höger om huvudläktaren. Puskás ledde det ungerska laget och Matthews det engelska.
Spelarna ställde upp i två led framför den stora A-läktaren. Reserverna, klädda i träningsoveraller, stod för sig själva. Ordföranden för det engelska fotbollsförbundet, Athlone, hälsade på samtliga spelare. Därefter spelades nationalsångerna.
Lagen gick sedan mot var sitt mål och sköt några uppvärmningsskott innan domaren kallade kaptenerna till slantsinglingen. Wright vann mot Puskás och valde den planhalva där laget fick den svaga solen i ryggen.
När lagen ställde upp skapade ungrarnas tröjnummer en viss förvirring bland de engelska journalisterna. Lóránt bar nummer tre, vilket fick dem att tro att han var vänsterback.
