Robin Olsen : 3,0
Mikael Lustig : 3,0
Victor Nilsson Lindelöf : 4,2
Andreas Granqvist : 3,4
Pierre Bengtsson : 3,2
Sebastian Larsson : 3,2
(68' Gustav Svensson)
Albin Ekdal : 3,2
Kristoffer Olsson : 3,4
Emil Forsberg : 4,6
Marcus Berg : 4,8
(78' Alexander Isak)
Robin Quaison : 4,0
Snitt : 3,64
Spelarkritik: Dagens Nyheter - Expressen - Aftonbladet - Fotbollskanalen - FotbollDirekt.
1-0
64' Sergio Ramos straff, 2-0 85' Morata straff, 3-0 87' Mikel Oyarzabal
(Fabián Ruiz). Publik: 72.205 (Santiago Bernabéu, Madrid).
Spain: Kepa 5,75 - Dani Carvajal 6,00, Sergio Ramos 7,00, Iñigo Martínez 6,50 (88' Llorente), Jordi Alba 5,75, Busquets 6,25, Fabián Ruiz 6,75, Parejo 7,00,
Isco 6,25, Marco Asensio 5,75 (65' Morata 6,25), Rodrigo 5,75 (72'
Mikel Oyarzabal 6,50). - FK: Luis Enrique. = snitt: 6,27.
Sweden: Robin Olsen 7,00 - Mikael Lustig 5,50, Pontus Jansson 5,50, Filip Helander 5,50, Ludwig Augustinsson 5,25, Sebastian Larsson 4,75 (82' Alexander Isak), Albin Ekdal 5,25 (86' Kristoffer Olsson), Victor
Claesson 5,50 (27' Jakob Johansson 5,25), Emil Forsberg 6,25, Robin
Quaison 5,50, Marcus Berg 5,25. - FK: Janne Andersson. = snitt:
5,54.
Betyg: Marca - Corriere dello Sport.
Sverige hade ett mycket starkt landslag under största delen av 80-talet. Det är ett påstående som låter suspekt med tanke på att vi inte spelade ett enda slutspel under årtiondet, men om man tar en titt på de osannolikt starka kvalgrupper vi lottades i och de resultat vi faktiskt gjorde så klarnar bilden.
Kvalet till EM 1988 var ett exempel på vilka bragder då krävdes för att ta sig till slutrundan, som fortfarande omfattade bara åtta lag. Olle Nordins blågula elva lottades mot förra slutspelets semifinalister Portugal, ett Italien med massor av talang och ett Schweiz på uppgång.
Portugiserna inledde med fyra raka utan seger och det kom därför att stå mellan Sverige och Italien, två landslag som troligen hörde hemma i fotbollsvärldens topp tio det här året. Blågult hade under Olle Nordin blivit en veritabel segermaskin medan Azeglio Vicini, som under föregående år gjort "azzurrini" till Europas starkaste U21-landslag, hade tagit med sig flera spelare till A-landslaget där de genast gjorde succé. Precis som Enzo Bearzot i VM 1978 satsade han ungt – något som alltid är kontroversiellt i landets fotbollskultur, där rutin värderas högt – och precis som ett decennium tidigare resulterade det i en attraktiv, varierad och snabb fotboll som hade mycket lite att göra med det säkerhetsspel som ännu dominerade i Serie A.
Det första svensk-italienska mötet i det här kvalspelet gick på Råsunda den 3 maj 1987. Helt fullpackat på läktarna och på norra ståplats en stor del av Stockholmsklubbarnas beryktade klackar, den här gången förenade i blågult. Italien kom med det yngsta laget sedan VM 1966: Vicini satsade på fyra 23-åringar (Bergomi, Francini, De Napoli och Ferri) och tre 22-åringar (Mancini, Giannini och Vialli). Nordin svarade med ett lag helt utan MFF:are, men med fem spelare från IFK Göteborg, som vunnit UEFA-cupen några veckor tidigare (Roland Nilsson, Glenn Hysén, Peter Larsson, Stig Fredriksson och Lennart Nilsson).
Laguppställningar
Sverige:
Thomas Ravelli (Öster)
Roland Nilsson (IFK Göteborg)
Glenn Hysén (IFK Göteborg)
Peter Larsson (IFK Göteborg)
Stig Fredriksson (IFK Göteborg – lagkapten)
Ulf Eriksson (Hammarby)
(80' Andreas Ravelli, Öster)
Robert Prytz (Young Boys)
Glenn Strömberg (Atalanta)
(87' Anders Limpar, Örgryte)
Hans Holmquist (Hammarby)
Johnny Ekström (Empoli)
Lennart Nilsson (IFK Göteborg)
Italien:
Walter Zenga (Inter)
Giuseppe Bergomi (Inter)
Giovanni Francini (Torino)
Fernando De Napoli (Napoli)
Riccardo Ferri (Inter)
Roberto Tricella (Verona)
(46' Luigi De Agostini, Verona)
Giuseppe Giannini (Roma)
Giuseppe Dossena (Torino)
Roberto Mancini (Sampdoria)
Alessandro Altobelli (Inter – lagkapten)
Gianluca Vialli (Sampdoria)
Matchbilden blev intressant och underhållande med ett bolltrillande Italien och ett företagsamt Sverige. De båda lagens offensiva temperament illustreras av att två försvarare blev huvudrollsinnehavare i matchens två nyckelsituationer. Först gjorde liberon Roberto Tricella en rush in i det svenska straffområdet där han – möjligen – fälldes av Thomas Ravelli. Västtyske domaren Dieter Pauly tvekade inte och blåste straff, trots Ravellis och publikens protester. Under tumultet började lösa föremål hagla in från ståplats – golfbollar, äpplen och päron – och den svenske 'keepern träffades i nacken. Men han tippade sedan Roberto Mancinis skott i stolpen – och Gianluca Vialli sköt returen över mål.
Strax efteråt var det Walter Zengas tur att briljera: Hammarbys Ulf Eriksson – som fått mycket skäll efter föregående landskamper – dubbeltunnlade sig fram till ett friläge, men "Deltapiano" avvärjde med en fotparad.
I den 25:e minuten kom avgörandet, när mittbacken Peter Larsson ryckte fram, passade till Johnny "Bråttom", fick tillbaka bollen på gränsen till offside, rundade Zenga och satte kulan i nät. 1-0 och fördel Sverige i kvalgruppen.
Vicini fick en hel del kritik för sin modiga taktik med ett tremannaanfall i en viktig bortamatch, men förblev sin vision trogen under hela förbundskaptenstiden. Arrigo Sacchis revolution var på väg att slå igenom i Italien och catenacciotraditionen utmanades på allvar för första gången på tre decennier.
Inför den helt avgörande returmatchen på San Paolo – återigen San Paolo! – var optimismen stor i det svenska lägret, och matchbilden bekräftade att lagen var ungefär jämnstarka även den här gången. Lagen ställde upp enligt följande:
Italien:
Walter Zenga (Inter)
Giuseppe Bergomi (Inter)
Giovanni Francini (Napoli)
(26' Luigi De Agostini)
Franco Baresi (Milan)
Ciro Ferrara (Napoli)
Salvatore Bagni (Napoli)
(89' Carlo Ancelotti, Milan)
Roberto Donadoni (Milan)
Fernando De Napoli (Napoli)
Giuseppe Giannini (Roma)
Alessandro Altobelli (Inter – lagkapten)
Gianluca Vialli (Sampdoria)
Sverige:
Thomas Ravelli (Öster)
Roland Nilsson (IFK Göteborg)
Peter Larsson (Ajax)
Glenn Hysén (Fiorentina – lagkapten)
Torbjörn Persson (MFF)
Jonas Thern (MFF)
Glenn Strömberg (Atalanta)
Robert Prytz (Bayer 05 Uerdingen)
Björn Nilsson (Young Boys)
(65' Anders Limpar, Örgryte)
Stefan Pettersson (IFK Göteborg)
Johnny Ekström (Empoli)
(65' Dan Corneliusson, Como)
Någon belägring av det svenska straffområdet blev det aldrig och i den mer intensiva än välspelade kampen hade lagen exakt lika många avslut: 6-6, varav 3-3 på mål. Thomas Ravelli, som gjorde 25 ingripanden i den svenska 3-0-segern på samma arena fyra år tidigare och tog en straff på Råsunda i juni, hade den här eftermiddagen betydligt mindre att stå i. Dessvärre var inte marginalerna på hans sida.
Gianluca Viallis 1-0 var mycket märkligt och den italienske TV-kommentatorn menade att det troligen var ett misslyckat inlägg som hamnade på mål. Hursomhelst smet bollen in i närmaste krysset förbi en maktlös Ravelli.
Elva minuter senare kom Glenn Strömberg loss på högerkanten, slog in bollen i straffområdet och via Johnny Ekström och Stefan Pettersson friställdes Peter Larsson, som dundrade in 1-1 från straffområdesgränsen. Men Larsson, som nu flyttat till Ajax, gick inom några få minuter från potentiell kvalhjälte till syndabock. På stopptid i första halvlek verkade hela svenska laget vänta på slutsignalen när Italien hade frispark. De Agostinis boll hamnade på Viallis fot och framför en helt passiv svensk Larsson klämde Sampdoriastjärnan till på volley: bollen slog i backen, studsade upp i ribbans underkant och dansade in vid bortre stolpen. Ännu ett "omöjligt" skott för Ravelli: omöjligt att rädda och – troligen – lika omöjligt att glömma.
Sympatiske Gianluca erkände efter matchen att han haft tur vid båda målen, men Italien behövde inte skämmas för avancemanget. I EM spelade laget inledningsvis den bästa fotbollen av samtliga lag och hade blivit mångas guldfavoriter när ett ösregn i Stuttgart tydligt gynnade Sovjetunionen i semifinalen, där Gianluca Vialli fick bära hundhuvudet efter några grova missar. Sic transit gloria mundi.
1970 var det åter dags för en svensk-italienskt VM-fight, och återigen på sydliga breddgrader. Toluca på 2700 meter över havet var spelplats för ett möte, som med tiden kommit att likna ett derby tack vare alla de svenska spelare som Serie A-klubbar värvat under de sista två decennierna. Trots inte alltför tätt landskampsutbyte kände de båda nationerna varandra väl och mycket prestige stod på spel. Sedan Brasilien-VM 1950 hade Sverige och Italien mötts tre gånger, och faktum är att de azurblå var utan seger ända sedan OS 1912: något som adderade ytterligare nerv till mötet.
1951 hade inte mindre än 85.000 lyckats pressa sig in på Florens Stadio Comunale (som numera heter Artemio Franchi efter den gamle UEFA-basen, och bara rymmer hälften så många efter ombyggnationer) i hopp om revansch för förlusten i São Paulo. Men det blev 1-1, och det resultatet upprepades på Råsunda året efter. 1965 såg Italien ut att gå mot en säker seger, men ett blågult lag med "babykedjan" Örjan Persson (23) – Björn "Lill-Garvis" Carlsson (23) – Leif Eriksson (23) – Bo Larsson (21) – Gert Christiansson (20) hämtade in 0-2 sedan Örjan Persson kvitterat med ett "Hamrinmål" i slutminuterna efter att ha dragit Salvadore vid kortlinjen.
VM-året 1970 var ingen ljus tid i europeisk fotboll: Englands prosaiska fotboll hade vunnit guldet fyra år tidigare och bildat skola, inte minst i Sverige, och inte minst i AIK och Djurgården som ofta kritiserades för en spelstil som mest verkade gå ut på att neutralisera motståndarnas anfallsförsök. I Italien hade den berömda "låskolven" (catenaccio) – som knappt var uppfunnen vid det senaste VM-mötet – gett Nereo Roccos Milan och Helenio Herreras Inter stora Europacupframgångar, men neutrala åskådare hakade gärna upp sig på det negativa i taktiken. Exempelvis var liberon oftast allt annat än fri – så som han skulle bli i den holländsk-tyska "totalfotbollen" – utan snarare ett slags sopkvast bakom en redan välförsedd försvarslinje.
Inget av lagen hade haft en idealiskt vecka före mötet på på La Bombonera ("chokladasken") i Toluca: i det italienska lägret hade guldbollenvinnaren Gianni Rivera tappat tålamodet sedan det stod klart att Sandro Mazzola skulle få spela från start (och ha två "fantastisti" på plan var lika otänkbart då som på Del Piero-Baggio-Tottis tid) och i blågula truppen hade MFF-backen Krister Kristensson uttryckt kritik i pressen, något som gjorde att han bänkades sedan under resten av turneringen.
Lagen,
Sverige:
Ronnie Hellström (Hammarby)
Kurt Axelsson (Royal Brugeois)
Björn Nordqvist (IFK Norrköping – lagkapten)
Jan Olsson (Stuttgart)
Roland Grip (AIK)
Claes Cronqvist (Djurgården)
Tommy Svensson (Öster)
Ove Grahn (Grasshopper-Club)
Bo Larsson (MFF)
(77' Göran Nicklasson, IFK Göteborg)
Leif "Chappe" Eriksson (Örebro)
(57' Inge Ejderstedt, Öster)
Ove Kindvall (Feijenoord)
Italien:
Enrico Albertosi (Cagliari)
Tarcisio Burgnich (Inter)
Giacinto Facchetti (Inter – lagkapten)
Mario Bertini (Inter)
Comunardo Niccolai (Cagliari)
(37' Roberto Rosato, Milan)
Pierluigi Cera (Cagliari)
Angelo Domenghini (Cagliari)
Alessandro Mazzola (Inter)
Roberto Boninsegna (Inter)
Giancarlo "Picchio" De Sisti (Fiorentina)
Gigi Riva (Cagliari)
Matchen blev ungefär så försiktigt och händelsefattigt som man förväntat sig och det var från matchminut 1 tydligt hur mycket Roger Magnusson saknades i det svenska anfallet. Den småländske dribblern, som var kopiöst populär i Olympique Marseille, hade stoppats av klubben, som var rädd att få sin idol söndersparkad i Mexiko, och Magnusson själv hade inte insisterat speciellt mycket. Roger sa härom året till Östgöta-Correspondenten: "Jag ville inte bråka med Marseille, jag trivdes så fantastiskt bra där, men visst, så här i efterhand kan det kännas lite bittert att aldrig fått spela ett VM."
Redan i inledningen sprack nollan sedan Ronnie Hellström (som överraskande vaktade det svenska målet i stället för Sven-Gunnar Larsson) släppte in Domenghinis inte alltför märkliga långskott. Bollen smet förargligt under Hammarbys burlejon, och den offensiva spetskompetens som hade behövts därefter fanns bara inte i det svenska laget. Italien i 1-0-ledning på den här tiden var ett lag som "svalde bollen" och som såg till att mycket lite hände över huvud taget. Och då hjälpte det inte att Janne Olsson helt tog ner azzurris storstjärna Gigi Riva: ett mycket skenbart övertag var det enda som uppstod. Precis den matchbild som Italien bibehöll under hela gruppspelet: speciellt i mötet med Uruguay där båda lagen gick vidare på oavgjort och följdriktigt slöt en icke-aggressionspakt och bara spelade av matchen. Italien vidare med målskillnaden 1-0, den snålaste någonsin i VM:s gruppspelshistoria.
Italienarna, som var regerande Europamästare, tog sig sedan till final där man var chanslösa mot ett av de bästa brasilianska landslagen genom tiderna: 1-4 på Estadio Azteca, där följetången Rivera-Mazzola fick sin tragikomiska epilog. Rivera byttes in i 84:e minuten när matchen redan var avgjord och ingen har ännu idag, 47 år senare, kunnat hitta en rationell förklaring till varför han bänkades.
Sverige hade den här gången "turen" att få revanschmöjlighet direkt. Vi lottades nämligen mot azzurri i EM-kvalet och möttes först på Råsunda. Lagen kom till match med helt identiskt landskampsfacit dittills under årtiondet (8 vinster, 5 oavgjorda, 2 förluster). Respekten för vice-världsmästarna var nu stor och pressen närapå idiotförklarade svenske förbundskaptenen "Åby" Ericson när han förklarade att han ville spela offensivt och attackera italienarna. "I måndags samlade jag hela gänget och frågade om jag var en idiot och om min uppfattning var åt helsike. "Vi kör som du sagt, Jojje", sa grabbarna"", kommenterade "Åby" senare.
Sveriges dominans var den hår gången "på riktigt" och Dino Zoff – på den tiden i Napoli – fick göra flera avgörande ingripanden för att freda sin bur. Något mål blev det inte, sedan storskytten Ove Kindvall fått en hjärnskakning och tvingats bryta efter en timmes spel och ett svenskt skott träffat stolpen. Trots 0-0 fick hemmalaget mycket beröm, och Svenska Dagbladet sammanfattade tongångarna bra: "Inte sedan fotbolls-VM i Sverige 1958 har ett svenskt landslag spelat så bra på Råsunda som i Europacupmatchen mot Italien inför 36.500 åskådare på onsdagskvällen. Det var en vacker, fyndig, fantasifull och tekniskt nästan fulländad fotboll, som tvingade Italien på försvar i två fulla halvlekar, och bara hade ett fel: det gav inget resultat."
När mötet i Milano närmade sig i oktober hade något revolutionerande inträffat i europeisk landslagsfotboll: Holland hade plötsligen börjat omsätta Ajax-fotbollen med ständiga positionsbyten och intrikata passningsmönster även till landslagets matcher. Grunden till den drömfotboll som skulle förtrolla världen tre år senare syntes redan i höstens EM-kvalmatcher, även om man inte lyckades vinna sin grupp.
Om det var holländsk virvelvindsfotboll som inspirerade Italien den 9 oktober 1971 ska vi lämna osagt, men faktum är att det åldrande laget – med en genomsnittsålder nära 30 det äldsta sedan VM 1934 – bjöd på propagandafotboll i den milanesiska jättegrytan, där 65.582 gav stormande bifall. Slutresultatet 3-0 kunde lätt ha varit tennissiffror: Cagliaris Gigi Riva gjorde två mål och Inters Roberto Boninsegna, kallad "Bonimba", ett. Lite fånigt var att matchen dömdes av fransmannen Roger Mâchin, som på alla sätt hade hjälpt Milan i EC-matchen mot MFF på samma arena 1968 och som den här gången blundade när en italiensk back räddade Roland Sandbergs nick med handen på mållinjen. Italien hade inget som helst behov av den hjälpen på sin turarena, där man tog sin sjunde raka och inte släppt in ett mål sedan 1954. La Gazzetta dello Sport sammanfattade matchen bra i rubriken: "En lugn picnick som genast förvandlades till ett party".
Christer Löfman
Källor:
Gianni Brera, La leggenda dei mondiali e il mestiere del calciatore, 1994
John Foot, Calcio, a History of Italian Football, 2006
Jesper Högström, VM-boken, 2006
Fotbolls-VM genom tiderna, 1998
Årets Fotboll 1971 och 1972
Corriere della Sera, Dagens Nyheter, La Gazzetta dello Sport, La Stampa, Svenska Dagbladet, Östgöta-Correspondenten.
1-0 45' Emil Forsberg h. (Mikael Lustig), 2-0 50' Zlatan Ibrahimović straff (Thomas Kahlenberg-Emil Forsberg), 2-1 80' Nicolai Jørgensen v. (Yussuf Poulsen). Publik: 49.053 (Solna).
Sverige: Andreas Isaksson 5,90 - Mikael Antonsson 5,70 (29' Erik Johansson 5,90), Martin Olsson 6,20, Mikael Lustig 6,70, Oscar Lewicki 6,90, Andreas Granqvist 6,40, Kim Källström 6,10, Emil Forsberg 7,40, Zlatan Ibrahimović 6,50 (82' John Guidetti), Marcus Berg 5,40, Jimmy Durmaz 6,00 (68' Sebastian Larsson). - FK: Erik Hamrén. = snitt: 6,26.
Danmark: Kasper Schmeichel 6,50 - Daniel Agger 5,70, Simon Kjær 6,00, Lars Jacobsen 6,00, Riza Durmisi 6,00, William Kvist 6,00, Thomas Kahlenberg 5,00 (54' Nicolai Jørgensen 5,90), Christian Eriksen 5,50, Viktor Fischer 5,20 (54' Pierre-Emile Højbjerg 6,00), Martin Braithwaite 5,70 (71' Yussuf Poulsen), Nicklas Bendtner 4,90. - FK: Morten Olsen. = snitt: 5,72.
0-1 9' Zlatan Ibrahimović, 1-1 80' Stevan Jovetić straff. Publik: 10.538 (Pod Goricom, Podgorica).
Montenegro: Mladen Božović - Vladimir Volkov, Žarko Tomašević (77' Branislav Janković), Stefan Savić, Marko Baša, Elsad Zverotić, Nikola Vukčević, Vladimir Jovović, Vladimir Božović (46' Marko Bakić), Stevan Jovetić, Dejan Damjanović (67' Fatos Bećiraj). - FK: Branko Brnović.
Sverige: Andreas Isaksson 6 - Mikael Lustig 6 (46' Oscar Wendt 3), Andreas Granqvist 5, Pierre Bengtsson 4, Mikael Antonsson 4, Kim Källström 5, Emil Forsberg 4 (63' Sebastian Larsson), Albin Ekdal 5, Zlatan Ibrahimović 6, Erkan Zengin 4 (86' Isaac Kiese Thelin), Jimmy Durmaz 4. - FK: Erik Hamrén. = snitt: 4,67.
1-0 34' Erkan Zengin, 2-0 46' Jimmy Durmaz. Publik: 22.528 (Solna).
Sverige: Andreas Isaksson 4 - Martin Olsson 5, Andreas Granqvist 5, Pierre Bengtsson 4, Mikael Antonsson 4, Kim Källström 4, Emil Forsberg 6 (66' Branimir Hrgota), Albin Ekdal 4 (74' Nabil Bahoui), Johan Elmander 2 (79' Pontus Wernbloom), Erkan Zengin 5, Jimmy Durmaz 6. - FK: Erik Hamrén. = snitt: 4,45.
Liechtenstein: Cengiz Biçer - Ivan Quintans, Daniel Kaufmann, Mario Frick, Franz Burgmeier, Michele Polverino, Nicolas Hasler, Andreas Christen (78' Simon Kühne), Martin Büchel (83' Sandro Wolfinger), Seyhan Yildiz (27' Daniel Brändle), Dennis Salanović. - FK: René Pauritsch.
0-1 10' Aleksandr Kokorin, 1-1 49' Ola Toivonen. Publik: 49.023 (Solna).
Sverige: Andreas Isaksson 4 - Pierre Bengtsson 4, Mikael Antonsson 4, Martin Olsson 5, Andreas Granqvist 6, Sebastian Larsson 4, Kim Källström 4 (86' Pontus Wernbloom), Nabil Bahoui 2 (79' Alexander Kačaniklić), Ola Toivonen 6 (57' Johan Elmander 4), Jimmy Durmaz 8, Erkan Zengin 4. - FK: Erik Hamrén. = snitt: 4,58.
Ryssland: Igor Akinfeev - Vasiliy Berezutskiy, Igor Smolnikov, Sergey Ignashevich, Dmitriy Kombarov (88' Vladimir Granat), Viktor Fayzulin (87' Alan Dzagoev), Oleg Shatov, Denis Glushakov, Artëm Dzyuba, Aleksandr Kokorin, Aleksandr Samedov (73' Maksim Grigoriev). - FK: Fabio Capello.
1-0 7' David Alaba straff, 1-1 12' Erkan Zengin. Publik: 48.500 (Ernst-Happel-Stadion, Wien).
Österrike: Robert Almer - Aleksandar Dragović, Martin Hinteregger, Christian Fuchs, David Alaba, Florian Klein, Zlatko Junuzović (77' Christoph Leitgeb), Julian Baumgartlinger, Marko Arnautović, Martin Harnik (86' Valentino Lazaro), Marc Janko (69' Rubin Okotie). - FK: Marcel Koller.
Sverige: Andreas Isaksson 8 - Pierre Bengtsson 4, Mikael Antonsson 4, Martin Olsson 4, Andreas Granqvist 8, Jimmy Durmaz 4 (72' Johan Elmander), Erkan Zengin 8, Sebastian Larsson 4, Kim Källström 4 (85' Pontus Wernbloom), Albin Ekdal 4, Zlatan Ibrahimović 5. - FK: Erik Hamrén. = snitt: 5,18.
1. Tyskland : 96,5%
2. Holland : 91,2%
3. Spanien : 91,1%
4. Italien : 82,5%
5. Grekland : 80,7%
6. Sverige, Ryssland : 77,2%
8. Bosnien : 74,7%
9. England : 72,5%
10. Belgien : 70,2%
11. Frankrike : 68,6%
12. Kroatien : 68,4%
13. Portugal, Ukraina : 66,7%
15. Schweiz, Danmark : 62,7%
17. Turkiet , Ungern: 57,9%
19. Irland : 56,1%
20. Montenegro, Norge : 52,9%
22. Rumänien : 52,6%
23. Armenien, Slovenien, Israel : 50,9%
26. Tjeckien : 49,0%
27. Polen : 48,1%
28. Slovakien : 47,4%
29. Österrike, Serbien : 45,6%
31. Estland : 40,4%
32. Island : 39,2%
33. Finland, Skottland : 37,3%
35. Wales, Bulgarien : 35,3%
37. Albanien : 33,3%
38. Lettland : 31,6%
39. Vitryssland : 31,5%
40. Litauen : 31,4%
41. Moldavien : 29,8%
42. Georgien : 29,4%
43. Azerbajdzjan, Makedonien, Nordirland : 26,3%
46. Luxemburg : 17,5%
47. Kazakstan : 15,8%
48. Cypern, Liechtenstein : 11,8%
50. Färöarna : 8,8%
51. Malta : 7,0%
52. Andorra, San Marino : 0,0%
Kval till VM 1954 : 29.326
[mest: 31.491 vs Belgien - minst: 27.161 vs Finland]
VM 1958 : Sverige direktkvalificerat
EM 1960 : Sverige deltog ej
VM 1962 : 18.456
[19.513 vs Belgien - 17.400 vs Schweiz]
EM 1964 : 22.342
[37.525 vs Sovjet - 8726 vs Norge]
VM 1966 : 34.444
[52.943 vs Västtyskland - 15.946 vs Cypern]
EM 1968 : 29.346
[49.689 vs Portugal - 14.078 vs Norge]
VM 1970 : 42.008 - högsta
[51.954 vs Frankrike - 32.063 vs Norge]
EM 1972 : 17.955
[36.528 vs Italien - 5416 vs Österrike]
VM 1974 : 33.779
[48.462 vs Österrike - 24.277 vs Malta]
EM 1976 : 18.320
[27.250 vs Jugoslavien - 9580 vs Norge]
VM 1978 : 36.935
[43.269 vs Schweiz - 30.161 vs Norge]
EM 1980 : 11.226 - lägsta
[14.395 vs Frankrike - 7298 vs Luxemburg]
VM 1982 : 30.136
[39.831 vs Skottland - 21.431 vs Nordirland]
EM 1984 : 27.088
[35.012 vs Italien - 19.803 vs Cypern]
VM 1986 : 30.523
[39.157 vs Västtyskland - 18.819 vs Malta]
EM 1988 : 27.910
[40.070 vs Italien - 16.165 vs Malta]
VM 1990 : 35.348
[38.588 vs England - 32.423 vs Albanien]
EM 1992 : Sverige direktkvalificerat
VM 1994 : 26.230
[30.530 vs Frankrike - 20.625 vs Bulgarien]
EM 1996 : 27.526
[40.505 vs Schweiz - 16.350 vs Turkiet]
VM 1998 : 29.226
[40.302 vs Skottland - 18.702 vs Estland]
EM 2000 : 35.950
[37.728 vs Luxemburg - 35.037 vs Polen]
VM 2002 : 32.321
[42.512 vs Turkiet - 22.106 vs Makedonien]
EM 2004 : 33.374
[35.220 vs Polen - 31.098 vs San Marino]
VM 2006 : 35.101
[40.023 vs Kroatien - 32.288 vs Ungern]
EM 2008 : 29.412
[33.358 vs Island - 17.735 vs Liechtenstein]
VM 2010 : 29.130
[33.619 vs Danmark - 25.342 vs Albanien]
EM 2012 : 28.826
[33.069 vs Holland - 21.083 San Marino]
VM 2014 : 34.236
[49.436 vs Irland - 20.414 vs Kazakstan]
Publiksnitt på
VM-kvalmatcher : 31.813
EM-kvalmatcher : 25.773
Per decennium
1950-talet : 29.326[högsta: 31.491 - lägsta: 27.161]
1960-talet : 29.319 [42.325 - 17.643]
1970-talet : 23.643 [33.981 - 15.346]
1980-talet : 30.199 [38.532 - 21.728]
1990-talet : 29.733 [37.266 - 22.678]
2000-talet : 31.867 [36.874 - 25.714]
2010-talet : 31.531 [41.252 - 20.748]
I kvalet till VM 1934, 1938 och 1950 spelade Sverige en enda kvamatch på hemmaplan: 8123 mot Estland, 19.548 mot Finland och 38.000 mot Irland.
