De 28 bästa spelarna i VM 1978

Enkät utför av argentinska El Gráfico bland 43 internationella journalister.
 

1.  Mario Kempes (Arg) : 144 poäng
2.  Paolo Rossi (Ita) : 79
3.  Ubaldo Fillol (Arg) : 56
4.  Ruud Krol (Hol) : 43
5.  Dirceu (Bra) : 36
6.  Alberto Luque (Arg) : 35
7.  Rob Rensenbrink (Hol) : 33
8.  Hans Krankl (Aut) : 32
9.  Arie Haan (Hol) : 23
10.  Ronnie Hellström (Swe) : 17
11.  Teófilo Cubillas (Per) : 16
12.  Marius Trésor (Fra) : 14
13.  Roberto Bettega (Ita) : 10
14.  Michel Platini (Fra) : 10
15.  Didier Six (Fra) : 8
16.  Zbigniew Boniek (Pol) : 7
Daniel Passarella (Arg) : 7
18.  Herbert Prohaska (Aut) : 7
19.  Johnny Rep (Hol) : 6
20.  Batista (Bra) : 5
21.  Nelinho & Amaral (Bra) : 4
23.  Karlheinz Rummenigge (BRD) : 4
Toninho* & Leão (Bra) : 4
Bruno Pezzey (Aut) : 4
Ramón Quiroga (Per) : 4
Mauro Bellugi (Ita) : 4

*) ej att förväxla med Toninho Cerezo.

 

Svenska spelares snittbetyg i VM 1978

Betyg: El Gráfico. Spelare med tre betygsatta insatser.

7,67 Ronnie Hellström
6,00 Bo Larsson, Björn Nordqvist
5,67 Hasse Borg
5,33 Anders Linderoth

Sveriges snittbetyg i VM-kvalet 1972/73

Spelarkritik: Expressen.

4,00 Ralf Edström (5 betygsatta insatser)
3,83 Bo Larsson (6)
3,60 Ronnie Hellström (5)
3,50 Ove Kindvall (6)
3,43 Björn Nordqvist (7)
3,40 Ove Grahn (5)
3,25 Jan Olsson (Åtvidaberg, 4)
3,20 Roland Grip, Roland Sandberg (5)
3,00 Conny Torstensson (3)
2,33 Claes Cronqvist (3)

Två insatser: Sven-Gunnar Larsson 4,00, Krister Kristensson och Jan Olsson (GAIS) 3,00, Björn Andersson, Benno Magnusson och Örjan Persson 2,50, Ove Eklund och Staffan Tapper 2,00, Tommy Svensson 1,50.

Sveriges snittbetyg i VM 1974

Spelarkritik: GT.
8,00 Björn Nordqvist (5 betygsatta insatser)
7,33 Ralf Edström (6)
7,17 Ronnie Hellström (6)
6,50 Kent Karlsson (6)
6,50 Bo Larsson (4)
6,33 Roland Sandberg (6)
6,25 Björn Andersson, Conny Torstensson (4)
6,00 Ove Kindvall (2)
5,83 Ove Grahn (6)
5,50 Roland Grip (2)
4,50 Jan Olsson (4)
4,20 Staffan Tapper (5)
3,50 Inge Ejderstedt (2)
En insats var: Jörgen Augustsson och Örjan Persson (5), Benno Magnusson (3).
 

Snittbetyg Djurgården 1972

Spelarkritik: Expressen.

3,33 Sven Lindman
3,15 Inge Karlsson
3,11 Hans Nilsson
3,05 Björn Alkeby
2,92 Conny Granqvist
2,90 Harry Svensson
2,89 Tommy Berggren
2,88 Anders Ahlström
2,81 Jan-Erik Sjöberg
2,80 Arne Skotte
2,71 Kjell Samuelsson
2,64 Håkan Stenbäck
2,40 Tommy Davidsson

Snittbetyg Hammarby 1972

Spelarkritik: Expressen.

3,86 Ronnie Hellström
3,07 Christer Ribohn
3,05 Kenneth Ohlsson
2,89 Tom Turesson
2,86 Gunnar Qvarforth
2,85 Björn "Bönan" Löf
2,82 Roger Fransson
2,80 Inge Persson
2,67 Hans "Niemisel" Sandberg
2,65 Jan Sjöström
2,64 Peter Claesson
2,62 Mats Werner
2,56 Peter Edlund
2,50 Karl-Henrik "Karla" Larsson
2,46 Lars-Ove "Lill-Hinken" Holmberg
2,17 Björn Carlswärd, Hans Cederfalk
2,12 Lars "Linan" Hellberg

Snittbetyg Åtvidaberg 1972

Spelarkritik: Expressen

3,79 Ralf Edström
3,55 Kent Karlsson
3,52 Jan Olsson
3,45 Ingvar Svensson
3,43 Benno Magnusson
3,42 Conny Torstensson
3,41 Roland Sandberg
3,36 Lars-Göran "Knalin" Andersson
3,27 Bo Augustsson, Ulf Blomberg
3,25 Veine Wallinder
3,00 Conny Gustafsson
2,83 Leif Franzén

Snittbetyg Hammarby 1976

2,85 Tom Turesson
2,60 Jan "Lillen" Svensson
2,57 Bo Mattsson
2,54 Gunnar Wilhelmsson
2,50 Klas Johansson, "Kenta" Ohlsson
2,45 Jan Sjöström
2,43 Thom Åhlund
2,41 Billy Ohlsson
2,40 Mats Werner
2,19 Åke Holmlin
2,18 Johan Hult
2,00 Thomas Sjöberg
1,94 Dan Brzokoupil

Snittbetyg Halmstad 1976

2,73 Lennart "Lie" Larsson
2,72 Bengt-Göran Svensson
2,71 Sigge Johansson
2,66 Alf Peterson
2,63 Lennart Ljung
2,58 Claes-Göran Karlsson
2,56 Bertil Andersson
2,52 Hans Selander
2,48 Rutger Backe
2,45 Ingvar Flink
2,31 Jan Ryding
2,14 Lars-Erik "Svängsta" Larsson 


Betyg: Idrottsbladet.

Svenska klubbar som bidragit med flest landslagsmål, 1960-2019

19: Norrköping, 1
18: Norrköping & Helsingborg, 1
17: Norrköping, 3
16: IFK Göteborg & Norrköping, 1
15: Helsingborg & Elfsborg, 2
14: Djurgården, 2
13: IFK Göteborg & Elfsborg, 3
12: IFK Göteborg, 3
11: IFK Göteborg, 4
10: Elfsborg & Häcken, 1
09: tre klubbar med 1 mål
08: Helsingborg, 1
07: Elfsborg, 2
06: Elfsborg, 1
05: Malmö FF, 1
04: ---
03: Malmö FF, 5
02: Halmstad, 2
01: AIK & Elfsborg, 5
00: tre klubbar med 1 mål
99: ---
98: AIK & Halmstad, 1
97: IFK Göteborg, 2
96: IFK Göteborg, 2
95: Malmö FF & Halmstad, 2
94: ---
93: IFK Göteborg, 3
92: Norrköping, 2
91: IFK Göteborg, 7
90: IFK Göteborg, 6
89: Malmö FF, 4
88: Malmö FF, 4
87: Malmö FF, 3
86: IFK Göteborg, 5
85: IFK Göteborg, 2
84: Malmö FF, 3
83: IFK Göteborg, 10
82: Örgryte, 2
81: Örgryte, 4
80: Hammarby, 3
79: IFK Göteborg, 5
78: Malmö FF & Djurgården, 2
77: Malmö FF, 2
76: Malmö FF, 7
75: Malmö FF, 4
74: Malmö FF, 2
73: Åtvidaberg, 7
72: Åtvidaberg, 10
71: Malmö FF, GAIS & Åtvidaberg, 2
70: Öster & Djurgården, 3
69: Öster, 4
68: Öster, 4
67: Helsingborg & Sirius, 5
66: Hammarby, 5
65: Malmö FF, 5
64: Malmö FF, 4
63: Norrköping, 5
62: IFK Göteborg & Djurgården, 6
61: Örgryte, 4
60: Örgryte, 9

1994, 1999 och 2004 gjordes samtliga mål i landskamper av spelare som representerade utländska klubbar.

År med minst ett mål:
32: Malmö FF
28: IFK Göteborg
18: Norrköping
15: Djurgården
14: AIK
13: Örgryte, Elfsborg
12: Öster, Helsingborg
11: Hammarby, Halmstad
7: Örebro
6: GAIS
5: Åtvidaberg
3: IFK Sundsvall, Kalmar FF
2: Landskrona, Sirius
1: Häcken, Östersund, Halmia, Degerfors, Ifö/Bromölla, Uppsala IF

Tre brödrapar inför allsvenska starten, 1977

Börje och Yngve Leback (AIK), Jörgen och Sven Lindman (Djurgården) samt Billy och Kenneth Ohlsson (Hammarby).

Idag för 41 år sedan: premiär för "Nackas Minne"

19/1 1977 : AIK och IFK Göteborg möts för första gången på drygt sex år, i den första upplagan av inomhusturneringen Nackas Minne inför 9571 på Johanneshovs Isstadion. AIK vinner finalmatchen med 2-1 tack vare mål av Yngve Leback och Göran Göransson medan Ove Kindvall för sista gången gör mål mot AIK. Göran Göransson och MFF:s nyss 17 år fyllda Robert Prytz skyttekungar med 3 mål var.

EC-statistik under svensk klubbfotbolls "guldålder" 1978-82

Kvalificeringsprocent i Europacupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen säsongerna 1978/79 - 1981/82.

1. Västtyskland 80,6%
2. England 70,8%
3. Spanien 67,3%
4. Jugoslavien 61,9%
5. Frankrike 57,5%
6. DDR och Holland 56,8%
8. Belgien 54,3%
9. Tjeckoslovakien 54,1%
10. Skottland 52,9%
11. Sovjetunionen 52,6%
12. Portugal och Schweiz 51,5%
14. Sverige 50%
15. Italien 48,7%
16. Bulgarien 46,9%
17. Rumänien 44,8%
18. Danmark 36,4%
19. Ungern och Polen 36%
21. Österrike och Wales 33,3%
23. Irland 31,6%
24. Grekland 23,8%
25. Norge 17,6%
26. Island 14,3%
27. Nordirland och Finland 8,3%
29. Cypern och Luxemburg 7,7%
31. Malta, Albanien och Turkiet 0%

 

Svensk-italienska landskamper: VM 1970 och EM-kval 1971

1970 var det åter dags för en svensk-italienskt VM-fight, och återigen på sydliga breddgrader. Toluca på 2700 meter över havet var spelplats för ett möte, som med tiden kommit att likna ett derby tack vare alla de svenska spelare som Serie A-klubbar värvat under de sista två decennierna. Trots inte alltför tätt landskampsutbyte kände de båda nationerna varandra väl och mycket prestige stod på spel. Sedan Brasilien-VM 1950 hade Sverige och Italien mötts tre gånger, och faktum är att de azurblå var utan seger ända sedan OS 1912: något som adderade ytterligare nerv till mötet.

1951 hade inte mindre än 85.000 lyckats pressa sig in på Florens Stadio Comunale (som numera heter Artemio Franchi efter den gamle UEFA-basen, och bara rymmer hälften så många efter ombyggnationer) i hopp om revansch för förlusten i São Paulo. Men det blev 1-1, och det resultatet upprepades på Råsunda året efter. 1965 såg Italien ut att gå mot en säker seger, men ett blågult lag med "babykedjan" Örjan Persson (23) – Björn "Lill-Garvis" Carlsson (23) – Leif Eriksson (23) – Bo Larsson (21) – Gert Christiansson (20) hämtade in 0-2 sedan Örjan Persson kvitterat med ett "Hamrinmål" i slutminuterna efter att ha dragit Salvadore vid kortlinjen.

VM-året 1970 var ingen ljus tid i europeisk fotboll: Englands prosaiska fotboll hade vunnit guldet fyra år tidigare och bildat skola, inte minst i Sverige, och inte minst i AIK och Djurgården som ofta kritiserades för en spelstil som mest verkade gå ut på att neutralisera motståndarnas anfallsförsök. I Italien hade den berömda "låskolven" (catenaccio) – som knappt var uppfunnen vid det senaste VM-mötet – gett Nereo Roccos Milan och Helenio Herreras Inter stora Europacupframgångar, men neutrala åskådare hakade gärna upp sig på det negativa i taktiken. Exempelvis var liberon oftast allt annat än fri – så som han skulle bli i den holländsk-tyska "totalfotbollen" – utan snarare ett slags sopkvast bakom en redan välförsedd försvarslinje.

Inget av lagen hade haft en idealiskt vecka före mötet på på La Bombonera ("chokladasken") i Toluca: i det italienska lägret hade guldbollenvinnaren Gianni Rivera tappat tålamodet sedan det stod klart att Sandro Mazzola skulle få spela från start (och ha två "fantastisti" på plan var lika otänkbart då som på Del Piero-Baggio-Tottis tid) och i blågula truppen hade MFF-backen Krister Kristensson uttryckt kritik i pressen, något som gjorde att han bänkades sedan under resten av turneringen.

Lagen,  
Sverige:
Ronnie Hellström (Hammarby)
Kurt Axelsson (Royal Brugeois)
Björn Nordqvist (IFK Norrköping – lagkapten) 
Jan Olsson (Stuttgart)
Roland Grip (AIK)
Claes Cronqvist (Djurgården)
Tommy Svensson (Öster)
Ove Grahn (Grasshopper-Club)
Bo Larsson (MFF)
(77' Göran Nicklasson, IFK Göteborg)
Leif "Chappe" Eriksson (Örebro)
(57' Inge Ejderstedt, Öster)
Ove Kindvall (Feijenoord)

Italien:
Enrico Albertosi (Cagliari)
Tarcisio Burgnich (Inter)
Giacinto Facchetti (Inter – lagkapten)
Mario Bertini (Inter)
Comunardo Niccolai (Cagliari)
(37' Roberto Rosato, Milan)
Pierluigi Cera (Cagliari)
Angelo Domenghini (Cagliari)
Alessandro Mazzola (Inter)
Roberto Boninsegna (Inter)
Giancarlo "Picchio" De Sisti (Fiorentina)
Gigi Riva (Cagliari)
 

Matchen blev ungefär så försiktigt och händelsefattigt som man förväntat sig och det var från matchminut 1 tydligt hur mycket Roger Magnusson saknades i det svenska anfallet. Den småländske dribblern, som var kopiöst populär i Olympique Marseille, hade stoppats av klubben, som var rädd att få sin idol söndersparkad i Mexiko, och Magnusson själv hade inte insisterat speciellt mycket. Roger sa härom året till Östgöta-Correspondenten: "Jag ville inte bråka med Marseille, jag trivdes så fantastiskt bra där, men visst, så här i efterhand kan det kännas lite bittert att aldrig fått spela ett VM."

Redan i inledningen sprack nollan sedan Ronnie Hellström (som överraskande vaktade det svenska målet i stället för Sven-Gunnar Larsson) släppte in Domenghinis inte alltför märkliga långskott. Bollen smet förargligt under Hammarbys burlejon, och den offensiva spetskompetens som hade behövts därefter fanns bara inte i det svenska laget. Italien i 1-0-ledning på den här tiden var ett lag som "svalde bollen" och som såg till att mycket lite hände över huvud taget. Och då hjälpte det inte att Janne Olsson helt tog ner azzurris storstjärna Gigi Riva: ett mycket skenbart övertag var det enda som uppstod. Precis den matchbild som Italien bibehöll under hela gruppspelet: speciellt i mötet med Uruguay där båda lagen gick vidare på oavgjort och följdriktigt slöt en icke-aggressionspakt och bara spelade av matchen. Italien vidare med målskillnaden 1-0, den snålaste någonsin i VM:s gruppspelshistoria.

Italienarna, som var regerande Europamästare, tog sig sedan till final där man var chanslösa mot ett av de bästa brasilianska landslagen genom tiderna: 1-4 på Estadio Azteca, där följetången Rivera-Mazzola fick sin tragikomiska epilog. Rivera byttes in i 84:e minuten när matchen redan var avgjord och ingen har ännu idag, 47 år senare, kunnat hitta en rationell förklaring till varför han bänkades.

Sverige hade den här gången "turen" att få revanschmöjlighet direkt. Vi lottades nämligen mot azzurri i EM-kvalet och möttes först på Råsunda. Lagen kom till match med helt identiskt landskampsfacit dittills under årtiondet (8 vinster, 5 oavgjorda, 2 förluster). Respekten för vice-världsmästarna var nu stor och pressen närapå idiotförklarade svenske förbundskaptenen "Åby" Ericson när han förklarade att han ville spela offensivt och attackera italienarna. "I måndags samlade jag hela gänget och frågade om jag var en idiot och om min uppfattning var åt helsike. "Vi kör som du sagt, Jojje", sa grabbarna"", kommenterade "Åby" senare.

Sveriges dominans var den hår gången "på riktigt" och Dino Zoff – på den tiden i Napoli – fick göra flera avgörande ingripanden för att freda sin bur. Något mål blev det inte, sedan storskytten Ove Kindvall fått en hjärnskakning och tvingats bryta efter en timmes spel och ett svenskt skott träffat stolpen. Trots 0-0 fick hemmalaget mycket beröm, och Svenska Dagbladet sammanfattade tongångarna bra: "Inte sedan fotbolls-VM i Sverige 1958 har ett svenskt landslag spelat så bra på Råsunda som i Europacupmatchen mot Italien inför 36.500 åskådare på onsdagskvällen. Det var en vacker, fyndig, fantasifull och tekniskt nästan fulländad fotboll, som tvingade Italien på försvar i två fulla halvlekar, och bara hade ett fel: det gav inget resultat."

När mötet i Milano närmade sig i oktober hade något revolutionerande inträffat i europeisk landslagsfotboll: Holland hade plötsligen börjat omsätta Ajax-fotbollen med ständiga positionsbyten och intrikata passningsmönster även till landslagets matcher. Grunden till den drömfotboll som skulle förtrolla världen tre år senare syntes redan i höstens EM-kvalmatcher, även om man inte lyckades vinna sin grupp.

Om det var holländsk virvelvindsfotboll som inspirerade Italien den 9 oktober 1971 ska vi lämna osagt, men faktum är att det åldrande laget – med en genomsnittsålder nära 30 det äldsta sedan VM 1934 – bjöd på propagandafotboll i den milanesiska jättegrytan, där 65.582 gav stormande bifall. Slutresultatet 3-0 kunde lätt ha varit tennissiffror: Cagliaris Gigi Riva gjorde två mål och Inters Roberto Boninsegna, kallad "Bonimba", ett. Lite fånigt var att matchen dömdes av fransmannen Roger Mâchin, som på alla sätt hade hjälpt Milan i EC-matchen mot MFF på samma arena 1968 och som den här gången blundade när en italiensk back räddade Roland Sandbergs nick med handen på mållinjen. Italien hade inget som helst behov av den hjälpen på sin turarena, där man tog sin sjunde raka och inte släppt in ett mål sedan 1954. La Gazzetta dello Sport sammanfattade matchen bra i rubriken: "En lugn picnick som genast förvandlades till ett party".


Christer Löfman


Källor:
Gianni Brera, La leggenda dei mondiali e il mestiere del calciatore, 1994
John Foot, Calcio, a History of Italian Football, 2006
Jesper Högström, VM-boken, 2006
Fotbolls-VM genom tiderna, 1998
Årets Fotboll 1971 och 1972
Corriere della Sera, Dagens Nyheter, La Gazzetta dello Sport, La Stampa, Svenska Dagbladet, Östgöta-Correspondenten.

Betygssnitt Malmö FF 1975.

3,37 Bo Larsson
3,10 Roy Andersson
3,00 Krister Kristensson
2,83 Staffan Tapper
2,79 Anders "Puskas" Ljungberg
2,70 Jan Möller
2,62 Thomas Sjöberg
2,58 Harry Jönsson
2,52 Tore Cervin
2,50 Kent Jönsson
2,46 Tommy Larsson
2,45 Christer Jacobsson
2,36 Magnus Andersson
2,30 Christer Malmberg
2,29 Conny Andersson

48 års allsvenska skytteligor.

Spelare med mer än 20 mål i fetskrift. Foto: Östers Jan "Lill-Damma" Mattsson: 31 mål 1975.

2012
23: Waris Majeed (Häcken)
17: Gunnar Heidar Thorvaldsson (Norrköping)
15: Viktor Prodell (Åtvidaberg)

2011
18 mål: Mathias Ranégie (Häcken)
16: Tobias Hysén (IFK Göteborg)
15: Ibrahim Bangura (AIK)

2010
19: Denny Avdic (Elfsborg)
12: Mathias Ranégie (Häcken), Alexander Gerndt (Helsingborg)

2009
18 mål: Tobias Hysén (IFK Göteborg), Wanderson (GAIS)
11: Daniel Larsson (Malmö FF)

2008:
19 mål: Patrik Ingelsten (Kalmar FF)
15: Anselmo (Halmstad), Viktor Elm (Kalmar FF)

2007:
14 mål: Razak Omotoyossi (Helsingborg), Marcus Berg (IFK Göteborg)
12: César Santín (Kalmar FF)

2006
15 mål: Ari da Silva (Kalmar FF)
12: Paulinho (Hammarby)
11: Wilton Figueiredo (AIK), Olivier Karekezi (Helsingborg), Jonatan Johansson (Malmö FF)

2005
16 mål: Gunnar Heidar Thorvaldsson (Halmstad)
14: Afonso Alves (Malmö FF)
13: Hasse Berggren (Elfsborg), Aílton Almeida (Örgryte)

2004
14 mål: Rosenberg (Halmstad)
12: Afonso Alves (MFF)
11: A. Johansson (Djurgården)

2003
22 mål: Skoog (MFF)
14: Källström (Djurgården), Paulinho (Örgryte),

2002
24 mål: Ijeh (MFF)
16: Álvaro Santos (HIF)
13: Afonso Alves (Örgryte),

2001
15 mål: Selakovic (Halmstad)
14: Hermansson (Hammarby)
13: Paulsson (Örebro),

2000
18 mål: Berglund (Elfsborg)
16: Allbäck (ÖIS)
14: G. Andersson (Göteborg),

1999
15 mål: Allbäck (ÖIS)
13: Bertilsson (Halmstad)
11: Lilienberg (MFF), Stavrum (HIF),

1998
18 mål: Stavrum (HIF)
13: Berggren (Hammarby)
12: Mattiasson (Elfsborg)

1997
14 mål: Lilienberg (Halmstad), Mattiasson (Elfsborg), Sahlin (Örebro),

1996
19 mål: A. Andersson (Göteborg)
13: Rahmberg (Degerfors)
12: Eklund (Öster), Steiner (Norrköping), Galloway (Umeå).

1995
17 mål: Skoog (V. Frölunda)
15: J. Pettersson (MFF)
13: A. Andersson (Göteborg).

1994
23 mål: N. Kindvall (Norrköping)
19: Kubisztal (Örebro)
14: Lidman (AIK), J. Pettersson (MFF), M. Jonsson (Örebro).

1993
18 mål: Bertilsson (Halmstad), Lilienberg (Trelleborg)
16: Eklund (Öster), Lidman (AIK), H. Larsson (HIF).

1992
16 mål: H. Eklund (Öster)
14: Jevtusjenko (AIK)
13: Ekström (Göteborg), Lilienberg (Trelleborg),

1991
13 mål: K. Andersson (Göteborg)
11: Dahlin (MFF)
9: Martinsson (Djurgården)

1990
10 mål: Eskelinen (Göteborg)
8: K. Andersson (Göteborg), P. Andersson & Hellström (Norrköping), Karlström & Martinsson (Djurgården), Jönsson (Hammarby).

1989
16 mål: Hellström (Norrköping)
11: Engkvist (MFF)
10: P. Andersson (Norrköping),

1988
17 mål: Dahlin (MFF)
13: Hellström (Norrköping), P. Karlsson (ÖIS),

1987
19 mål: L. Larsson (MFF)
12: T. Lundin (Hammarby), M. Magnusson (MFF),

1986
13 mål: Ekström (Göteborg)
10: P. Karlsson (Kalmar)
9: T. Nilsson (Göteborg), U. Eriksson & Gerhardsson (Hammarby), L. Larsson (MFF).

1985
10 mål: P. Karlsson & Landsdowne (Kalmar FF), S. Börjesson (ÖIS).

1984
14 mål: B. Ohlsson (Hammarby)
13: M. Magnusson (MFF)
12: Truedsson (Öster),

1983
16 mål: Ahlström (Elfsborg)
12: Jingblad (Halmstad), S. Börjesson (ÖIS),

1982
12 mål: Corneliusson (Göteborg)
10: Gyllenvåg (Brage), P. Andersson (Halmstad).

1981
20 mål: T. Nilsson (Göteborg)
14: T. Larsson (ÖIS)
13: H. Sandberg (Göteborg), Sjöberg (MFF),

1980
19 mål: B. Ohlsson (Hammarby)
14: T. Nilsson (Göteborg)
13: Martindahl (Åtvidaberg),

1979
14 mål: Werner (Hammarby)
13: S. Johansson (Landskrona)
11: T. Nilsson (Göteborg), R. Sandberg (Kalmar FF), PO Ohlsson (Norrköping).

1978
19 mål: T. Berggren (Djurgården)
16: B. Ohlsson (Hammarby)
13: Ahlström (Elfsborg) & PO Ohlsson (Norrköping).

1977
15 mål: Almqvist (Göteborg) & Aronsson (Landskrona)
11: S. Åslund (AIK), Hansson (MFF), Ahlström (Elfsborg).

1976
21 mål: Backe (Halmstad)
15: S. Johansson (Landskrona)
14: T. Nordahl (Örebro).

1975
31 mål: Mattsson (Öster)
20: Cervin (MFF)
16: Wendt (Norrköping).

1974
22 mål: Mattsson (Öster)
16: S. Johansson (Landskrona), T. Nordahl (Örebro).

1973
20 mål: Mattsson (Öster)
16: H. Svensson (Djurgården)
14: Wessberg (GAIS).

1972
16 mål: Edström & R. Sandberg (Åtvidaberg)
13: Szepanski (AIK).

1971
17 mål: R. Sandberg (Åtvidaberg)
13: B. Larsson (MFF)
9: S. Johansson (Landskrona).

1970
16 mål: B. Larsson (MFF)
13: Sjöström (Hammarby)
10: O. Eklund (Åtvidaberg).

1969
16 mål: Almqvist (Göteborg)
14: Ljunggren (Öster)
13: Hindrikes (Örebro).

1968
16 mål: O. Eklund (Åtvidaberg)
14: H. Bild (Öster)
13: Ejderstedt (Öster).

1967
22 mål: Szepanski (MFF)
18: Simonsson (ÖIS)
16: R. Karlsson (Elfsborg).

1966
20 mål: O. Kindvall (Norrköping)
16: Lundblad (AIK)
15: T. Nordahl (Örebro).

1965
28 mål: B. Larsson (MFF)
19: Grahn (Elfsborg)
18: Simonsson (ÖIS).


Flest spelare bland de tre bästa:
21: Malmö FF
19: IFK Göteborg
12: Hammarby
11: IFK Norrköping
9: Halmstad
8: Öster, Elfsborg
7: AIK, Örebro, Kalmar FF, Djurgården, Helsingborg.

Betygssnitt Hammarby 1977.

2,65 "Kenta" Ohlsson
2,54 Thom Åhlund
2,48 Gunnar Wilhelmsson
2,44 Klas Johansson
2,38 Jan "Lillen" Svensson
2,34 Bo Matsson
2,33 Mats Werner
2,24 Jan Sjöström
2,22 Thomas Dennerby, Michael Andersson
2,19 Billy Ohlsson
1,86 Johan Hult
1,79 Björn Hedenström
1,58 Börje Forsberg

Betygssnitt Malmö FF 1976.

3,06 Bo Larsson
2,79 Roy Andersson
2,67 Thomas Sjöberg
2,62 Anders "Puskas" Ljungberg
2,56 Magnus Andersson
2,52 Krister Kristensson
2,50 Jan Möller
2,42 Tommy Andersson
2,37 Staffan Tapper
2,35 Tommy Larsson
2,27 Kent Jönsson
2,20 Harry Jönsson, Tore Cervin
2,15 Per-Åke Åkesson
1,92 Conny Andersson

Betygssnitt Malmö FF 1975.

3,37 Bo Larsson
3,10 Roy Andersson
3,00 Krister Kristensson
2,83 Staffan Tapper
2,79 Anders "Puskas" Ljungberg
2,70 Jan Möller
2,62 Thomas Sjöberg
2,58 Harry Jönsson
2,52 Tore Cervin
2,50 Kent Jönsson
2,46 Tommy Larsson
2,45 Christer Jacobsson
2,36 Magnus Andersson
2,30 Christer Malmberg
2,29 Conny Andersson

Betygssnitt IFK Göteborg 1979.

2,82 Reine Almqvist
2,80 Torbjörn Nilsson
2,64 Olle Nordin
2,50 Conny Karlsson, Ralf Edström, Dan Corneliusson, Tord Holmgren
2,48 Odd Lindberg
2,43 Glenn Hysén
2,42 Glenn Holm
2,41 Tommy Holmgren
2,33 Ruben Svensson
2,29 Anders Ahlberg
2,27 Reine Olausson
2,21 Glenn Schiller
2,20 Glenn Strömberg